Skriv ut

ImageI Järfälla tillverkar svenska Silex mikromekanik åt andra. Företagets tillväxt är fascinerande. Och nu planerar grundaren Edvard Kälvesten för en börsintroduktion. Pengarna behövs till en andra fabrik – helst i närområdet. Det långsiktiga målet är att bli ett nytt TSMC inom mikromekanik.

– Om tio år vill vi vara ett fristående börsnoterat bolag med två fabriker i Sverige och ytterligare någon eller några i USA eller kanske Asien.

Det säger Edvard Kälvesten, grundare och operativ chef för Silex. Drömmen för det svenska företaget är att i en framtid bli ett foundry likt TSMC eller UMC, fast inom mikromekanik.

– Vi är väldigt likt ett halvledarfoundry, som TSMC eller UMC. De är numera våra förebilder. Det insåg jag för bara några månader sedan efter att jag varit och hälsat på UMC i Taiwan. De har ju precis samma affärsstrategi som vi, säger Edvard Kälvesten.
Visserligen är vägen till ett jättefoundry lång, och osäker. Men den har börjat bra.

HISTORIK:
KUNDER TOG INITIATIV TILL SILEX

Det var den 1 september år 2000 som mikromekaniktillverkaren Silex Microsystems officiellt startade som en avknoppning från industriforskningsinstitutet Acreo. Redan från start hade företaget två kunder. Den ena – medicinteknikföretaget Radi Medical i Uppsala – står fortfarande på kundlistan.

– Ja det var faktiskt de två som bad mig att starta företaget. De hade behov av produktionskapacitet, säger Edvard Kälvesten, grundare av Silex.

När idén dök upp jobbade Edvard Kälvesten på Acreo. Han startade Silex tillsammans med ytterligare fyra personer, två från Acreo och två nyutexaminerade mems-doktorer från KTH.
De först åren tillverkade Silex i KTH:s labb i Kista.

– Vi var lönsamma redan första året. Det var fantastiskt. Vi hade inget riskkapital i början. Först år 2002 började vi ta in riskkapital för att köpa en egen maskin som vi ställde på KTH:s halvledarlabb.

Hittills har Silex tagit in runt 150 miljoner kronor i riskkapital. Och i princip har varje krona använts för att köpa utrustning.

– Det var år 2003 som vi insåg att vi ur produktions- och kvalitetssynpunkt behövde egna lokaler. Mot slutet av året började vi i Järfälla så smått och i januari 2004 körde fabriken igång. Då var det tufft till en början, men från och med i år har vi gått med vinst, säger Edvard Kälvesten.

Idag har Silex cirka 70 kunder. Nu väntar en börsintroduktion och en investering på mellan 200 och 300 miljoner kronor för en andra fabrik. 


I fjol växte Silex omsättning med 85 procent, till 94 miljoner kronor. I år ångar företaget på i nästan samma takt. Om inget oförutsätt händer lär omsättningen hamna på uppåt 160 miljoner kronor vid årets slut, vilket för första gången innebär vinst för företaget. Fortsätter tillväxten i samma tempo ytterligare ett år slår Järfällafabriken i kapacitetstaket.

– Vi siktar på att börsintroducera företaget inom sex månader för att lösa detta. Man kan räkna lite baklänges. Det tar ett år ungefär att bygga en fabrik och den måste vara igång i början på 2009.

Ytterligare en fabrik i Järfälla
Expansionsplanen är inte hemlig – tvärtom. Tentaklerna är redan ute. Flera svenska städer som lockas av produktionskapacitet har hört av sig, men huvudspåret är ändå att hitta en tomt eller tomma lokaler i närheten av dagens verksamhet som inryms i samma lokaler som ABB Hafo en gång i tiden nyttjade i Järfälla. Optobolaget Zarlink är hyresvärd.

– Vi vill helst bygga här i närheten eftersom vi behöver närheten till våra ingenjörer. Trots att det är en ren produktionsanläggning behöver vi vår tekniska kompetens, säger Edvard Kälvesten.

Han påpekar att många frågar honom varför företaget inte bygger fabriken i Asien. Men det är inte ett intressant alternativ idag. Dels är operatörskostnaden en väldigt liten del av produktionskostnaden. Dels finns inte kunderna i Asien, åtminstone inte ännu.

70 olika produkter under ett år
Istället kommer halva företagets omsättning från USA. Det är amerikanarna som driver mikromekaniken framåt och idag har de grepp om halva memsmarknaden. Europeiska företag står för runt 40 procent av marknaden, Asien resten.

– Rimligen borde vi väl starta en fabrik i USA, men hittills har vi valt att öppna två kontor där. Ett i Boston och ett i San Francisco.
Än så länge har Silex fyra säljare i USA. I Järfälla finns närmare 120 anställda, varvid hälften jobbar inom produktion. Fabriken kör dygnet runt, året runt, i femskift. För tillfället utnyttjas 40 procent av maskinkapaciteten, där full kapacitet betyder 200 000 masklager per år.

– Det senaste halvåret har vi anställt runt 30 operatörer. Med nuvarande bemanning kan vi köra upp till 80 procent av maskinkapaciteten i fabriken.

Mycket högre är inte intressant att gå. Istället gäller det att fasa in den nya fabriken, som ska leverera på 8- istället för 6-tumsskivor.
Silex har 70 befintliga kunder i dagsläget. Således tillverkar företaget 70 olika produkter per år, varvid fabriken hela tiden jobbar med cirka 35. Av dessa är mellan 10 och 15 produkter alltid i produktion, med leveranser månadsvis.

– Vi är skickliga på att blanda produkter i fabriken, det är en av våra styrkor mot konkurrenterna. Men det är en nackdel att ha väldigt många blandade produkter. I den nya fabriken tänker vi bara köra riktigt stora volymer. Kanske blir det tre, fyra olika produkter.
Övergången till en större skivstorlek kombinerat med mindre produktmix gör att den nya fabriken väntas få fyra gånger högre kapacitet än den nuvarande.

Mikrofoner för mobiler dominerar
Studerar man Silex verksamhet närmare visar det sig att den kan delas in i tre marknadsmässiga delar: telekom, medicinsk teknik och övrig industri. De två förstnämnda är störst och ungefär lika stora. Några få produkter dominerar. Inom medicinsk teknik är det lab-on-chip för DNA-analys, inom telekom är det mikrofoner för mobiltelefoner.

– Mikrofoner är vår allra största produktgrupp och vi tillverkar mikrofoner till två-tre företag, säger Edvard Kälvesten och ler.
På sättet han säger det kan man ana att det förs diskussioner med ytterligare en kund. Men mer precis vill han inte vara.

Idag finns det omkring sju företag i världen som tillverkar mikrofoner till mobiler. Slutsatsen är att omkring hälften av mikrofonföretagen tar vägen förbi Järfälla.

– Ja, vi levererar memschipen. De sätter kanske ihop dem med en asic, kapslar in allt och säljer till typ Nokia eller Ericsson.

Än så länge är mems en väldigt omogen marknad. Den påminner mycket om situationen för halvledarfoundryn för 15 år sedan. Numera har dessa designhandböcker och standardiserad metodik som gör att kunderna automatiskt kan konstruera in till deras standardprocesser. Silex mål är att gå samma väg.

– De första tre-fyra åren anpassade vi oss bara efter kundernas specifikationer, men vi har insett att för att kunna nå skalbarhet och få kostnadseffektivitet så måste vi få in kunderna i ett fåtal standardprocesser. På sikt kommer vi inte att ändra på enskilda processteg. Däremot blir det möjligt att plocka enskilda processbyggblock för exempelvis en metalliseringsprocess, en balk, ett membran eller en resistans.

Hela strategin bygger på detta. För att bli ett stort mikromekanikfoundry krävs stora volymer och stora kunder och då måste man jobba med ett fåtal stabila standardprocesser. Och tiden är dessutom mogen för detta tänk, då en första outsourcingtrend börjat skönjas inom mikromekanik.

Silex driver teknikutvecklingen
I denna första vända är det företag med en egen liten fabb som lägger ut sin produktion. Ofta har deras enda argument för att behålla produktionen internt varit rädslan för att tappa kontrollen över den egna processen. Men det argumentet håller inte länge till.

– Genom att vi gör så många produkter får vi del av det bästa från alla kunder. Nu börjar vi dessutom bli så stora att vi driver teknikutvecklingen. Det kommer inte att ta så lång tid tills våra standardprocesser är bättre än de specialprocesser som finns, säger Edvard Kälvesten.

Han är övertygad om att outsourcingen blir stor på sikt. Osäkert är om det sker om något år eller om tio år. Och frågan är hur många av dagens 10–15 memsfoundyn som överlever.

Sett med Silex ögon finns det fem direkta konkurrenter. Det är amerikanska IMT, de två kanadensiska företagen Micralyne och Dalsa, schweiziska Colybris samt APM från Taiwan.

Alla fem är ganska jämnstarka och i fjol rankades IMT och APM som de två största, medan Silex låg på 4–5 plats. Då ska man komma ihåg att exempelvis IMT:s omsättning till stor del handlar om indirekta forskningsbidrag från Darpa. Även flera av de andra företagen lever på indirekta forskningsbidrag.

– Men vi växer snabbast av alla, så i år hamnar vi nog på 2:a plats i rankingen.

Men hur kommer det sig att Silex har seglat upp som en potentiell vinnare? Edvard Kälvesten funderar en stund. Så benar han upp skeendet i tre etapper.

Starkt fokus på försäljning
Steg ett var att företaget från början var väldigt tekniskt duktigt på att konstruera och att leverera prototyper. Steg två var rekryteringen av nuvarande vd:n Jan Nerdal år 2002. Jan Nerdal har tidigare varit försäljningschef på Apple och HP.

– Han vet hur man ska sälja och framförallt vad man ska satsa på. Numera är vi ett väldigt försäljningsfokuserat företag och det är vi nog ensamt om bland alla memsfoundryn.

Steg tre – slutligen – är att Silex faktiskt börjar bli världsledande på att producera mems.

 

FAKTA:
MEMS VÄXER STADIGT
 
Halvledarföretaget ST Microelectronics, som självt utvecklar mikromekaniska komponenter, uppskattar att memsmarknaden växer med cirka 50 procent per år för att år 2010 nå en omsättning på cirka 10 miljarder dollar. ST:s uppskattning är baserad på data från marknadsanalysföretagen In-Stat, Nexus och Yole Development.

Mems är kort för Micro Electro Mechanical Systems.


– Vi levererar stora volymer med hög yield och håller leveranstiderna. Jag har inga siffror på konkurrenternas volymer, men jag är ganska säker på att vi producerar ett antal gånger deras volymer, säger Edvard Kälvesten.

Med ordet världsledande menar han dock inte enbart stora volymer, utan också att företaget utvecklar avancerad teknik. Silex har exempelvis utvecklat en teknik som gör att man kan tillverka viahål från fram- till baksidan av en kiselskiva. Tekniken använder företaget i ganska många av dagens produkter för att labkapsla på wafer-nivå.

– Det är en het trend inom mems. Ta exempelvis en resonator. Det är en balk som svänger genom att man aktiverar den elektrostatiskt. Många sågar upp skivan och lägger in chipen i en kapseln. Det är ju bra, men dyrt och kommer det in ett dammkorn får man problem.

Tårdrypande viahål
Ett bättre alternativ kan vara att sköta kapslingen redan på skivnivå. Ovanpå memsskivan lägger man en kiselskiva som lock. Tack vare små viahål genom kiselskivan får man elektrisk kontakt med resonatorerna.

– Det är nästan så man blir tårögd när man ser den här lösningen. Den är så genialisk. Det blir en helt hermetisk komponent. Den är bara att plocka och ytmontera, säger Edvard Kälvesten, samtidigt som han med papper och penna visar hur lösningen ser ut.

Silex har patenterat tekniken att göra viahål och är ensamt i världen om att kunna göra detta i produktion.